Sångtexter

Sångexterna från albumet ”Sunnan”:

 

 

Det hände sig en aftonstund

 

Det hände sig en aftonstund uti den lunden gröna

Där sjöng den lilla näktergal, där växte blommor sköna

Jag satt och tänkte på min vän, att skriva några ord till den

Det skulle nöje vara

 

En vän jag har i världen kär, den jag ej lämna må

Den har jag hållit alltför kär, ja uti många år

Den vännen jag ej lämna kan, men till att säga hennes namn

det vågar jag ej göra

 

Det går så till i världen här att rikdom mången sviker

ty den som fäster sig en vän för det han ska bli riker

han vandrar aldrig nöjd och glad, ej heller någon enda dag

i ro och nöje lever

 

 


Läkarekonsten

 

Är du känd uti läkarekonsten, kom och känn hur pulsen slår

Har du någe brännevin i halsen eller något annat sår

 

Han är redan döder i fylleri. Han är redan döder i fylleri.

Men blott han är döder och glasena de klinga då för dig och för mig.

 

Hans likkista den skall vara femton alnar sidovid

Inte bara långa brädor utan tolvtumsspik däri

 

På hans gravsten det skall ristas dessa rader på latin

Här inunder ligger och vilar ett försupet fyllesvin

 

 

Jungfrun och Greven

 

En jungfru stod på högan berg och såg ut över hav

Där fick hon se ett gångande skepp

som fullt av grevar var

 

Den allra yngste greven som uppå skeppet var

Han ville henne trolova sig

så unger som han var

 

Så tog han fram gullringar fem och satte på hennes hand

Trolovade för evig tid

Det är vårt kärleksband

 

Så må jag nu väl resa, jag kommer snart igen

Men när jag är i fjärran land

tag ej en annan vän

 

När sju år var förliden kom ungersven igen

Då gick han till sin faders gård

Var är min lilla vän?

 

Så länge var du borta, ikväll så står hon brud

Men hon kan vara vännen din

Det vet allenast gud

 

Så gick han sig till stallet och sadlade sin häst

Sen red han upp till bröllopsgård

Där stod en ståtlig fest

 

Så tog han bruden i sin famn och dansade golvet om

Så sakta som dom dansade

Så blek var hennes kind

 

Säg varför är din kind så blek som förut var så röd

Den var så röd som vallmoros

när hon i fägring står

 

Så må jag nu väl blekna och aldrig mer bli röd

En man är jag nu vigder vid

Han sagt att du var död

 

Så gick han sig i kammaren in, slog dörren efter sig

Sen drog han fram sitt långa svärd

och rände i sitt liv

 

Och närsom blodet runno som strida strömmars flod

Då slog han upp sin kammaredörr

Kom kära, se mitt blod

 

Gud hjälpa arma flicka, gud nåde arma mö.

Den falske är du vigder vid

Din käre ligger död

 

 

Tjartegrimen

 

Tjartegimen ga ja en kringle

Om å hi å faddira

For han skulle stau å grine ille

Om å hi å faddira

 

Klockarn ga ja en liden kage

For han skulle stau å glo å gave

 

Prästen ga ja ett faur me ollen

For han skulle kaste pau den mullen

 

 

Tretton år

 

Jag vaknade en morgon det var tidigt i april

Jag tänkte mej att fara ut i världen vart jag vill

Min moder kysste mej farväl och fällde sen en tår

Käre son du är ju bara tretton år

 

Jag fick en skjuts till marknaden i Skurup samma dag,

dit folk dom kom från långt ifrån, detsamma gjorde jag

Och mitt sinne var så lätt, men resan dit var lång och svår

För en liten man på bara tretton år

 

När jag kom till Skurups marknad så rädd blev jag minsann

För en bonnadotter log mot mej och sa: Vad du är grann

Hos far kan du gå dräng, 50 öre dan du får.

Se det var mycket för en karl på tretton år

 

Hon tog mej uti hand och släpa med mej till sin vagn

Hon kysste mej och sa att hennes kärlek den var sann

Du kanske snart som gift i lycka och i välstånd leva får

Ja du förstår jag är ju nästan arton år

 

Men att gifta mej med nån riker bonnadotter som är kär

det skrämde mej så rysligt, jag nog fattig hellre är

så jag tog farväl och sa: Nu hem till mor jag måste gå

för du förstår jag är ju bara tretton år

 

Ja Jag vaknade en morgon det var tidigt i april

Jag tänkte mej att fara ut i världen vart jag vill

Min moder kysste mej farväl och fällde sen en tår

En gång när jag var bara tretton år

 The lyrics from the album ”Sunnan”:

 

Det hände sig en aftonstund

 

Det hände sig en aftonstund uti den lunden gröna

Där sjöng den lilla näktergal, där växte blommor sköna

Jag satt och tänkte på min vän, att skriva några ord till den

Det skulle nöje vara

 

En vän jag har i världen kär, den jag ej lämna må

Den har jag hållit alltför kär, ja uti många år

Den vännen jag ej lämna kan, men till att säga hennes namn

det vågar jag ej göra

 

Det går så till i världen här att rikdom mången sviker

ty den som fäster sig en vän för det han ska bli riker

han vandrar aldrig nöjd och glad, ej heller någon enda dag

i ro och nöje lever

 

Läkarekonsten

 

Är du känd uti läkarekonsten, kom och känn hur pulsen slår

Har du någe brännevin i halsen eller något annat sår

Han är redan döder i fylleri. Han är redan döder i fylleri.

Men blott han är döder och glasena de klinga då för dig och för mig

 

Hans likkista den skall vara femton alnar sidovid

Inte bara långa brädor utan tolvtumsspik däri

 

På hans gravsten det skall ristas dessa rader på latin

Här inunder ligger och vilar ett försupet fyllesvin

 

 

Jungfrun och Greven

 

En jungfru stod på högan berg och såg ut över hav

Där fick hon se ett gångande skepp

som fullt av grevar var

 

Den allra yngste greven som uppå skeppet var

Han ville henne trolova sig

så unger som han var

 

Så tog han fram gullringar fem och satte på hennes hand

Trolovade för evig tid

Det är vårt kärleksband

 

Så må jag nu väl resa, jag kommer snart igen

Men när jag är i fjärran land

tag ej en annan vän

 

När sju år var förliden kom ungersven igen

Då gick han till sin faders gård

Var är min lilla vän?

 

Så länge var du borta, ikväll så står hon brud

Men hon kan vara vännen din

Det vet allenast gud

 

Så gick han sig till stallet och sadlade sin häst

Sen red han upp till bröllopsgård

Där stod en ståtlig fest

 

Så tog han bruden i sin famn och dansade golvet om

Så sakta som dom dansade

Så blek var hennes kind

 

Säg varför är din kind så blek som förut var så röd

Den var så röd som vallmoros

när hon i fägring står

 

Så må jag nu väl blekna och aldrig mer bli röd

En man är jag nu vigder vid

Han sagt att du var död

 

Så gick han sig i kammaren in, slog dörren efter sig

Sen drog han fram sitt långa svärd

och rände i sitt liv

 

Och närsom blodet runno som strida strömmars flod

Då slog han upp sin kammaredörr

Kom kära, se mitt blod

 

Gud hjälpa arma flicka, gud nåde arma mö.

Den falske är du vigder vid

Din käre ligger död

 

 

Tjartegrimen

 

Tjartegimen ga ja en kringle

Om å hi å faddira

For han skulle stau å grine ille

Om å hi å faddira

 

Klockarn ga ja en liden kage

For han skulle stau å glo å gave

 

Prästen ga ja ett faur me ollen

For han skulle kaste pau den mullen

 

 

Tretton år

 

Jag vaknade en morgon det var tidigt i april

Jag tänkte mej att fara ut i världen vart jag vill

Min moder kysste mej farväl och fällde sen en tår

Käre son du är ju bara tretton år

 

Jag fick en skjuts till marknaden i Skurup samma dag,

dit folk dom kom från långt ifrån, detsamma gjorde jag

Och mitt sinne var så lätt, men resan dit var lång och svår

För en liten man på bara tretton år

 

När jag kom till Skurups marknad så rädd blev jag minsann

För en bonnadotter log mot mej och sa: Vad du är grann

Hos far kan du gå dräng, 50 öre dan du får.

Se det var mycket för en karl på tretton år

 

Hon tog mej uti hand och släpa med mej till sin vagn

Hon kysste mej och sa att hennes kärlek den var sann

Du kanske snart som gift i lycka och i välstånd leva får

Ja du förstår jag är ju nästan arton år

 

Men att gifta mej med nån riker bonnadotter som är kär

det skrämde mej så rysligt, jag nog fattig hellre är

så jag tog farväl och sa: Nu hem till mor jag måste gå

för du förstår jag är ju bara tretton år

 

Ja Jag vaknade en morgon det var tidigt i april

Jag tänkte mej att fara ut i världen vart jag vill

Min moder kysste mej farväl och fällde sen en tår

En gång när jag var bara tretton år